Rallyträning

I kväll var det rally för hela slanten. Det gick hur bra som helst! och jag är så glad och nöjd med att det fungerar att börja med att värma upp Ila med bus och skoj och sedan gå banan, då är det precis som hon inte hade gjort annat. Vi gick de två banorna som var uppsatta flera gånger och hon hade alltid stenkoll på vad som skulle göras. Hon hade en utmärkt ögonkontakt med mig under alla gångerna vi gick banorna, så det kändes och känns jättekul! I kväll fick vi faktiskt gå en bana som var med på en rallytävling i helgen, det tyckte jag var roligt eftersom då får jag en bild utav hur en "riktigt" bana kan se ut på tävling. Om jag ska sammanfatta kvällen så var det en riktigt lyckad rallykväll, det vet jag att både Ila och jag tycker. :)   

260513

I går tränade jag och Ila genom nästan alla moment i rallylydnaden. Det gick jättebra och hon hade en fin kontakt med mig under hela tiden. Kul! Vi, eller rättare sagt jag, har väl några favorit moment. Inte för att vi är mest duktig på dem utan för att de momenten är något klurigare än de andra, vilket jag tycker är roligt. Ett exempel är när jag som förare går till vänster medan hunden ska gå till höger bakom min rygg och sedan möts vi när båda har svängt och hunden går återigen på min vänstra sida. Det är ett moment där jag som förare får tänka ordentligt eftersom jag håller ju faktiskt i ett koppel också. ;) Från början var det klurigt och aningen svårt men nu kan både jag och Ila det! och det är såklart alltid roligt med framsteg. :)

I morgon blir det ingen rallyträning, eftersom det är medlemsmöte på klubben. Då skulle de ta upp nyttig information om hur man som ägare kan massera och stretcha hunden på ett bra sätt, och det är alltid bra att veta. Men på onsdag är det rally istället. Det börjar dra ihop sig till slutet utav kursen, och det känns som både jag och Ila har lärt oss en hel del om just rallylydnad. Nu känns det som att en start i en rallytävling är närmare än en start i lydnadsklass 1. Men vi ska satsa på båda och till slut ska nog komma till lydandsklass 1 också! :)

You're something beautiful

 

Ovan ser ni vad våra två senaste gråtussar har åstadkommit! :)

OBS! alla diplom och rosetter har vi ibland inte fått, så egentligen skulle det varit fler av båda sorter!

Ni två gråtussar, är något att vara bra stolt över! Ludda, vår gråhundsängel, hon betydde och betyder fortfarande oerhört mycket för oss trots att hon inte finns mer, och Ila är vår ögonsten och hon, liksom Ludda betyder väldigt mycket för oss också. ♥

Ludda, som i slutet av hennes liv började på "allvar" med utställningar. Allt började med ett par inofficiella utställningar, bland annat för Kerstin Henriksson där det gick rikigt bra med BIR X2, HP X2, BIS 2 samt BIS 3! När vi fått mer vana för detta anmäldes hon till två officiella, en nationell och en internationell och det slutade med mycket bra resultat båda gångerna.

Sedan kom Ila till oss år 2010. Redan den 29 maj samma år var vi för första gången ute i ringarna tillsammans. Det hade inte kunnat slutat bättre eftersom hon, på sin första utställning, 4 månader 1 vecka och 2 dagar gammal, blev Best In Show 1! sedan har det bara fortsatt med "excellent" resultat!

Till vänster: Dahlholmens Ila SE17011/2010 BEST IN SHOW i Högbo 2012 för domarna: Nils-Erik Haagenrud och Arild Berget.

Till höger: Ludda S43612/99 ställer upp sig fint hemma, den veteran hon var då bilden togs.

 

När jag ändå är i gång, ska jag också tala om att det är inte bara utställningar våra senaste gråhundar är och var duktig på.

 

En jakthund som Ludda var, det får man oftast bara en gång i livet. Det var ytterst sällan man kom hem från skogen och hon inte fått tag på en älg. Vi är otroligt tacksam för att fått jaga under 10 år med denna fantastiska tös, för vi har haft så många fina stunder tillsammans!

 

Vi har också haft fina stunder i skogen med Ila och nu laddas det för fullt inför hösten med mer roliga minnen att ta tillvara på.  

 

Det är inte bara deras prestationer från olika håll som spelar roll. Det är också så att Ila är och Ludda var helt fantastiska personligheter. Det är många gånger man skrattar åt Ila med sina bus och saker som hon har för sig, samma med Ludda. Människans bästa vän, kallas hundar för. Det stämmer så otroligt bra, enligt mig. Tänk vad Ludda berikat livet för oss och Ila gör det var eviga dag! Är så himla tacksam över att vi fick just er!

 

Till höger: Ludda med en kviga.

Till vänster: Dahlholmens Ila med en tjur.

♥♥ Ludda och Ila, 2010. ♥♥

 

 

Rallylydnad

Åhh, det luktar ju sååååå gott överallt, tyckte Ila. Nosen i backen hela tiden från början. Visst hon är en jakthund, men nog brukar hon ha en väldigt fin kontakt med mig ändå då vi tränar.

När vi hade gått banvandringen började Ila och jag som det första ekipaget på träningen. Jag kan säga att jag har aldrig varit med om en lika okoncentrerad Ila, och då har vi tränat måååånga timmar tillsammans. Jag var så rolig jag kunde vara på rösten, visade henne hundgodiset som jag hade i handen samt att jag visade henne leksaken som vi skulle busa med efter vi gått banan. Men Ila satt som tjuren Ferdinand och bara luktade och luktade. Då sa Lena, en utav instruktörerna: "Börja gå så kanske hon får kontakt med dig vart efter." Nej, då. Ila skulle ändå bara fortsätta att lukta. Men då kom både jag och Lena på att om jag börjar att springa, då brukar jag få kontakt med henne. Jajamen så var det också! Ila tog kontakt med mig mer och mer och till slut fick jag helt rätt ögonkontakt. När jag fick det, saktade jag in och började med normalt tempo igen. Då hade jag fortfarande den vanliga fina ögonkontakten som Ila och jag bukar ha under träningar. Det kändes underbart bra att få den ögonkontakten som vi brukar ha, då går det betydligt lättare för både mig och henne. När vi gått hela banan busade vi ordentligt och jag lade ner all tid som var kvar innan teorin på att få samma följ och kontakt som vi brukar ha, och efter det gick allt som på räls! :) så till slut blev jag mycket nöjd över finaste Ila. Det är helt enkelt bara så att precis som på utställningar, behöver Ila värma upp med lek och annat skoj, och det ska vi göra framöver med vad än vi gör. Då blir det bra redan från början. :)

Något som var bra redan från början var att i går hade inte Ila något problem alls med att det var rejält blött i gräset, ett steg i rätt riktning! men det behövs träning trots det och det ska det absolut bli också.

Fin ögonkontakt. 

Ila i Gideå på utställning 2011. 

Årets första viltspårsträning!

I helgen blev det premiär för viltspårsträningen! vi lade en spår på ca 500 meter med vinklar, varierande terräng samt det fick ligga i 4 timmar innan vi gick spåret.

Ila visste precis vad det var frågan om då vi kom till skogen och tog på henne spårsele och spårlinan. Hon var jätteduktig hela spåret, hon gjorde två ringningar på två olika ställen men hon lyckades lösa dem själv utan vår hjälp och hon gick i ett bra tempo. Vi är alltså på G med viltspårsträningen nu, och det hade inte kunnat blivit en bättre premiär! :)

För övrigt blev det 1,2 mil cykelträning idag, vilket Ila tycker mycket om.

Från helgens viltspårsträning! 

Rallylydnad och lite annat

I måndags var vi på rallykursen. Jag förstod att det skulle bli lite problem med sittande eftersom det var blött i gräset utav regnet och det gillar inte Ila kan jag säga. Men efter jag sagt "sitt" de första gångerna vid de skyltar hon behöver sitta gick det till slut bra och det blev bara bättre och bättre! det är ju dock en aning svårt att köra genom banan riktigt bra då det blir sådana störningar för henne. Men det är bara att gå ut när det regnar eller efter det regnat och träna på "sitt" då det är blött i gräset så hon till slut inte tycker det är så obehagligt. Annars gick det jättebra. Hon hade en fin kontakt med mig och vi tränade på momenten som vi inte kunde och de kan hon nog alldeles snart! :)

Då det bara var en liten stund kvar utav kursen ringde husse och talade om att Ila måste ut i skogen och leta upp en älg som är trebent samt att den var svårt sjuk utav fibrom. Det är så att ett jaktlag har en åtelkamera på en utav saltstenarna och i och med det fick de en bild på älgen som skickades till mobilen. De kontaktade Polisen och fick tillåtelse att avsluta lidande för den. Så det var bara att vända kosan hemåt och så var det ut på uppdrag för Ila, då hon är mycket duktig på att spåra, vilket var tanken för det första.

Det var meningen att det bara var han som känner till marken och jagar i det jaktlaget som skulle gå med Ila just eftersom han känner till marken. Men det vägrade Ila. Hon hoppade hela tiden mot husse som egentligen skulle ställa sig på pass. Så det hela slutade med att alla tre gick tillsammans för att Ila skulle vara trygg. Ila spårade en liten stund tills de släppte henne. Hon har ju blivit sparkad utav en tjur i höstas så hon sökte ut först 300 meter och kom tillbaka. (Hon behöver alltså få tillbaka självförtroendet.) Då följde de med henne en liten bit och då blev det samma visa. De gick ännu en liten bit till men rätt som det var försvann hon och var borta och till slut hör de att hon började på att skalla. Efter ett liten stund gick det lös en bit sedan ställde Ila älgen igen och efter ett tag gick det lös ännu en gång och till slut blev det fast stånd i över en timme efter det. Men tvåbentingarna kunde inte komma älgen och Ila närmare än 1-1,5 km eftersom de var uppe på ett berg, och de flesta passkyttarna satt långt bort för de trodde inte att älgen kunde gå så pass mycket som den gjorde. Det var en annan person som satt i närheten utav ståndskallet och det var bara ogjort att han inte fick älgen för älgen gick bara en bit ovanför honom. Men sikten var inte den bästa så han kunde inte komma till skott. De drog till slut den slutsatsen att älgen inte var trebent då den gått flera kilometer och det skulle inte den orka annars då det handlade om ena frambenet. Men att den har fibrom är helt klart. Ca halv ett på natten avslutades allt då Ila kom tillbaka för att älgen hade simmat över en å. Det var mycket bra jobbat utav Ila. Men det var tråkigt att de inte kunde avsluta älgens lidnade. Men det är inte mycket att göra åt då den gått över till grannmarken plus att det var riktigt mörkt utomhus.

Älgen som var svårt sjuk i fibrom och som till synes på bilden bara hade tre ben, men så var inte fallet då det undersöktes närmare.

120513

Nu har vi hämtas oss lite mer efter chocken med valpen, men det känns tråkigt och sorgligt än. Vi har i alla fall hört av oss till uppfödaren och han berättade att det är bara bra med de andra valparna i kullen. Så trots allt är vi mycket glada av att höra det. Lycka till!

I dag började cykelträningen för Ila. Hon tycker det är så roligt, men dock är hon inte den smartaste. Det började med att hon travade/sprang allt vad hon hade de första ca 3 km, (som vanligt.) Men då hon hade "tömt sig" på det mesta av energin gick det inte lika fort resten utav cykelturen tills det dök upp en katt på vägen då blev det fart på henne igen och då gick det undan, nästan så däcken glödde. ;) En stund senare gjorde hon årets första dopp. Meningen var att hon skulle dricka vatten i en tjärn efter vägen, och det ville hon också men hon gick lite för långt ut.... och resten kan ni lista ut själva. Hon fyller verkligen varje dag med glädje och skratt!

I morgon är det dags för den fjärde gången utav rallylydnad. Det ska bli jätteroligt att träna och träffa alla igen fast det bara var en vecka sedan. Jag har inte riktigt haft någon motivation att träna med Ila på de moment som hon inte kan, men någon dag framöver blir det troligtvis träning på de momenten sedan hoppas vi att de sitter där.

 Vår finaste Ila. 

..Sov gott älskade lilla vän..

Idag har jag istället något riktigt tråkigt och sorgset att berätta.

Till morgon ringde Hasse, uppfödaren till valparna, och berättade att han hittat en valp mellan frambenen på mamma Pila som hade somnat in... Det var alltså vår valp. Nu helt plötsligt är vi enormt ledsna istället för enormt glada, vilket vi såklart var igår. Vi hade verkligen sett framemot denna tikvalp och ni kan ju gissa vilken glädje det blev då den blev vår, eftersom vi visste vilken kanon parning detta var och så föll vi pladask på mållinjen. En stor, tung och jobbig suck. Men vi vet att sådant kan hända och att de första dygnen är kritiska så det finns ingenting vi kan göra åt det. Saker sker hela tiden och hoppas att de andra valparna och mamman kommer må bra framöver. Lycka till Hasse, vi vet att du också är mycket ledsen över detta, liksom vi.

Sov gott vår älskade lilla gråhundsvalp! ♥

Vår nya valp! ♥

I dag har jag något mycket intressant och riktigt roligt att berätta, det är så att i morse föddes vår nya gråhundstik, vår nya stjärna förhoppningsvis i både skogen och i utställningsringen! ♥ ♥ ♥

Jätteroligt! så om 8 veckor åker vi och hämtar hem henne från Malmberget! :) och vi hoppas att allt flyter på bra till dess med både mor och barn. 

 

Det ska bli intressant att se vad det kan bli av denna tös. Vi tror väldigt mycket på henne och har stora förhoppningar, då hon har en väldigt fin stamtavla med mycket bra resultat från jaktprov och utställning. Se en liten del utav stamtavlan nedan: (se förklaringar längre ned.)

Mor: SE J(LÖ)CH Pila
Mormor: SE J(LÖ)CH Pigan
Morfar: SE J(LÖ)CH SE UCH FI JCH Casper

Far: SE J(LÖ)CH SE UCH Båtforsens Tuffe
Farmor: SE J(LÖ)CH SE UCH NO J(L)CH NO UCH Båtforsens Kari
Farfar: SE J(LÖ)CH SE UCH Trajåsens Ducke

Med tre raka jaktprovsettor hos både mor och far utav 3 möjliga var det klart att vi skulle höra av oss om en tikvalp efter denna kombination. Det är ju så att jakten är det absolut viktigaste för oss eftersom vi jagar mycket och vill verkligen ha en duktig jakthund med stor jaktlust som vi kan ha många roliga minnen med i skogen och framförallt kunna starta på jaktprov. Det är såklart att vi tittar på utställningsresultaten också, och med denna parning hade det inte kunnat blivit bättre, då pappa Tuffe är utställningschampion och mamma Pila har Excellent X2 utav 2 möjliga utställningar! :) helt i vår smak både jaktligt och utställningsmässigt. Vi är mycket glada över denna möjlighet!

Ett stort TACK till Hans-Ove för att vi får förtroendet att snart äga denna guldklimp till vovve, vi ska ta hand om henne på bästa sätt då hon kommer hit!

Bilder på de finfina föräldrarna, Pila och Tuffe:

Till vänster: SE J(LÖ)CH Pila (mamma)

Till höger: SE J(LÖ)CH SE UCH Båtforsens Tuffe (pappa)

 

Bilder på farmor, mormor, morfar:

 

Farmor: 

SE J(LÖ)CH SE UCH NO J(L)CH NO UCH Båtforsens Kari

 

Mormor:

SE J(LÖ)CH Pigan

 

Morfar:

SE J(LÖ)CH SE UCH FI JCH Casper

 

Alla bilder är från Jyckedata

 

Förklaring till titlarna hos släktingarna:
SE J(LÖ)CH = Svensk Jaktchampion, löshund.
SE UCH = Svensk Utställningschampion.
NO J(L)CH = Norsk Jaktchampion, löshund.
NO UCH = Norsk Utställningschampion.
FI JCH = Finsk Jaktchampion, löshund.

Bus och rallykurs

I dag var det den tredje gången som vi var på rallylydnaden. Det gick bra och man ser skillnad efter varje tillfälle. Att jag exempelvis äntligen lyckades gå på rätt sida och inte stanna framför skylten samt att Ila följer med bättre då jag gör rätt. ;) Det är i vilket fall jättekul! under dagens lektion började vi med några, för oss, svåra skyltar. Där en var att hunden först skulle sitta sedan stå. Sitt är verkligen inget problem för Ila, men däremot stå, eftersom vi inte alls har tränat på det någon gång innan. Men det ska bli en roligt utmaning och eftersom Ila är lättlärd kommer hon nog att förstå det ganska så snart, hoppas jag i alla fall! :) Så till nästa gång ska vi träna på de saker som vi ännu inte kan så allt flyter på bra i träningen. Det blir roligt med en utmaning till!

I eftermiddags, innan vi skulle till brukshundklubben, kom Kjell med Alfred så Ila och Alfred fick busa med varandra. Vilket var uppskattat! Undrar just vilken av dem två som är busigast? ;)

Rallylydnad

Ila och jag vid sitt/ligg skylten i måndags.

I måndags var det dags för kurstillfälle 2 med rallylydnad. Det gick mycket bra med träningen och jag gick på rätt sida utav skylten, MEN jag stannade alldeles för långt framför denna gång, vilket ni ser på bilden ovan. Samt att jag tycker att det är trassligt att använda koppel som ska se ut som en glad mun då vi utför alla moment, annars blir det avdrag på tävling. Det är alltså mycket träning för mig som gäller och inte så mycket för Ila, ännu! :) Trots det så gick det som sagt, mycket bra för Ila är ju så duktig ändå! :)