Här hemma har jakten varit i full gång och det har fällts 4 stycken älgar. Både Ila och Axa har varit med såklart! och den första älgen för Axa är fälld. Dessutom har Ila fått använda sina spårkunskaper och som vanligt gör hon inte oss besviken! vi kan nog inte förklara hur mycket vi tycker om både Ila och Axa och hur otroligt stolt vi är över dem.
Denna höst har jakten gått väldigt fort och vi har älg kvar att fälla men jaktlagets passkyttar väntar nu till oktober innan de går ut på pass igen. Däremot har vi alla kommit överens om att det var okej att träna Axa för att möjligtvis skjuta någon kalv för henne. Så vi har lagt ner mycket tid på henne, eftersom hon är en unghund och ska så småningom veta vad det är som gäller i skogen.
Axa tycker allt är så spännande i skogen.
Vi tar nu med oss blandade resultat från denna period av jakten med Axa. Vi vet att när hon får älgkontakt då bär det av och om det blir sken, då försvinner hon från pejlen varenda gång. Hon har ett otroligt bra förföljande. Men som den unghund hon är vet hon fortfarande inte riktigt vad det innebär. Det är ju minsann lika spännande en kort stund med en fågel. :) Det är ju faktiskt så härligt att jaga in en unghund. Hon har ett stort intresse för vilt och hon är väldigt självständig när hon bestämmer sig för det.
När kvigan för Axa fälldes hann vi bara gå 50 meter i skogen så var hon borta och vi hör några skall sen blev det sken. Antagligen hade älgen hört oss långt innan. Därefter tappade vi kontakten med henne och det visade sig att hon hade följt älgen över till andra sidan jaktmarken och där hade vi passkyttar som sköt den för henne. Inte bästa starten men allt gick väldigt fort och vi hann inte säga till att de inte skulle skjuta den på sken för henne. Men, men trots det så gjorde ju faktiskt Axa allt rätt! Go'jäntan vår! kan ju också nämna att Axa hade bara varit ca 1 minut efter älgen på sken. Hon har driv i steget, det vet vi!
Axa med sin första älg.
För Ila har det också skjutits älg. Med tanke på att jakten gick så himla fort för oss detta år och att träningen för Axa har stått i fokus har hon varit ute bara ca 3 gånger.. Inte det optimala, men hon har haft upp älg de gånger hon varit ute. Mycket skenälgar har det blivit precis som det är i september för de flesta. Hon har även fått spåra och som alltid gör hon oss inte besviken, vilken hund! Så fort spårselen åker på börjar hon spåra även om hon precis klivit ut ur bilen. Då har man intresse! :)
Nedan ser ni en bild på Ila med sin älg hon kom med till en passkytt.
Ila med sin älg.
Det ska ju inte bara vara allvar för en unghund och inte heller för Ila (tydligen ;)) det måste ju finnas stunder för gos och även för blåbärsstunder. :)
Ila stannar upp en stund och äter blåbär, hennes favorit!
Pappa har plockat blåbär åt Axa för hon vill minsann ha lite betjäning hon. :)
Mys med bästa husse.
Min syster har även hon fällt en älg, inte sådan liten heller... En 6-taggare! Grattis igen! hon hann inte ens till passet förrän hon såg älgen. Hon sansade sig och tog av sig ryggsäcken, satt sig på huk, tog på sig hörselskydden, tog fram geväret och sköt därefter den fina tjuren. Bra jobbat syrran!
Johanna med sin 6-taggare!
Något så kärleksfullt och flockbetingat beteende måste jag berätta om också. Pappa hade gått med Ila under förmiddagen när Axa var i löp, för annars har vi kommit överens med Anders att han ska få gå med Ila och pappa ska få skola in Axa. På eftermiddagen skulle i varje fall Anders gå med Ila och pappa sitta på pass. Det är ju inte så att Ila aldrig gått med honom i skogen och dessutom känner de varandra väldigt bra annars också. Visst var det spännande där ett tag när Anders släppte Ila och hon försvann på en gång och var borta länge och långt från honom, tills hon dyker upp hos pappa och lägger sig bredvid honom. Då var min husse hittat, mitt uppdrag är slutfört tänkte nog Ila för nu är den flock som är ute och jagar och som jag tillhör samlad. Så fantastisk nos de har och vilken upplevelse! :) kan ju säga det att om Ila över min förvåning någon gång skulle smita hemifrån, skulle hon inte springa längre än till det att man kan se henne. Vi tycker så mycket om henne och det vet hon och hon tycker om oss.
Nu har jag hittat min husse jag, säger Ila.
Som sagt har vi varit ute med Axa utan jaktlaget och ena dagen fick hon tag på älg och det bar av 3,5 km tills vi inte fick in henne på pejlen längre. Då var det bara att efter en stund vi väntat om hon skulle komma tillbaka att åka runt marken och grannmarken och få kontakt med henne. Vi åkte överallt där man kunde åka men inte någon kontakt överhuvudtaget. Medan pappa körde satt jag med pejlen och extra antennen. Man blir ju förstås väldigt orolig att hon har har sprungit över någon väg eller dylikt. Vi åkte en genväg igenom skogen som nu inte är en sån bra genväg längre, för vägen har regnat sönder. Snacka om att i alla fall jag var nervös.. Ser ni bilderna nedan kanske ni förstår vad jag menar.
Men med en pappa som fixar det allra mesta gick det förstås bra!
Det blir en spännande oktoberjakt, att se vad den har att erbjuda. Måste bara säga det att det är alltid otroligt roligt att få jaga med pappa och hundarna. Pappa har mycket kunskaper som jag är glad att få ta del av.