När vi hade gått banvandringen började Ila och jag som det första ekipaget på träningen. Jag kan säga att jag har aldrig varit med om en lika okoncentrerad Ila, och då har vi tränat måååånga timmar tillsammans. Jag var så rolig jag kunde vara på rösten, visade henne hundgodiset som jag hade i handen samt att jag visade henne leksaken som vi skulle busa med efter vi gått banan. Men Ila satt som tjuren Ferdinand och bara luktade och luktade. Då sa Lena, en utav instruktörerna: "Börja gå så kanske hon får kontakt med dig vart efter." Nej, då. Ila skulle ändå bara fortsätta att lukta. Men då kom både jag och Lena på att om jag börjar att springa, då brukar jag få kontakt med henne. Jajamen så var det också! Ila tog kontakt med mig mer och mer och till slut fick jag helt rätt ögonkontakt. När jag fick det, saktade jag in och började med normalt tempo igen. Då hade jag fortfarande den vanliga fina ögonkontakten som Ila och jag bukar ha under träningar. Det kändes underbart bra att få den ögonkontakten som vi brukar ha, då går det betydligt lättare för både mig och henne. När vi gått hela banan busade vi ordentligt och jag lade ner all tid som var kvar innan teorin på att få samma följ och kontakt som vi brukar ha, och efter det gick allt som på räls! :) så till slut blev jag mycket nöjd över finaste Ila. Det är helt enkelt bara så att precis som på utställningar, behöver Ila värma upp med lek och annat skoj, och det ska vi göra framöver med vad än vi gör. Då blir det bra redan från början. :)
Något som var bra redan från början var att i går hade inte Ila något problem alls med att det var rejält blött i gräset, ett steg i rätt riktning! men det behövs träning trots det och det ska det absolut bli också.
Fin ögonkontakt.
Ila i Gideå på utställning 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar, det uppskattas alltid!