Älgjakt

Ila var helt enastående i tisdags och i går. På tisdagseftermiddagen under jakten sköts två tjurar men det var tyvärr bara på den ena älgen som skottet tog ordenligt, men den lade sig inte förrän en lång stund efter. Så tvåbeningarna behövde Ilas hjälp och eftersom hon inte var med p.g.a löp. Åkte de hem och hämtade henne så hon skulle få göra eftersök på båda älgarna. Väl där, vid skottplatsen, visste Ila precis vad hon skulle göra. Hon började spåra direkt och hittade den ena älgen på en gång. Det var en udda 8-taggare. Men då hon hittat den skulle hon absolut inte gå därifrån för hon ville vara kvar med älgen och skälla ståndskall. Men efter ett tag gick de lite längre upp i skogen och Ila började spåra, och nu spårade hon den skadade älgen. Hon spårade alldeles utmärkt! och till slut kom de rätt så nära in på den skadade älgen. Då släppte de Ila så hon skulle få ställa älgen. Och visst gjorde hon det. Så det blev ståndskall en stund. Men efter ett tag hör de att de blir tyst och Ila kommer i ilfart och efter kommer älgen i världens fart. Så det var alltså så att älgen jagade Ila. När älgen fått syn på tvåbeningarna vänder den så fort den kan. Då bestämmer de att Ila ska få fortsätta att spåra. Det gjorde hon alldeles utmärkt igen. Hon spårar och spårar tills de till slut kom på gränsen mellan grannmarken. Då ringde de efter markägaren så han kom med sin jämthund. Men han tyckte dock att även Ila skulle vara med och spåra eftersom hon är "rutinerad." Så det var Ila som gick i täten hela tiden. Efter ett tag släppte han sin jämthund så den skulle kunna ställa älgen. Men det gick såklart inte att släppa Ila eftersom hon löper och jämthunden var en hane. Jämthunden som heter Rune, hittade älgen efter ett lång stund. Sedan skällde Runde ståndskall, långt ifrån Ila m.fl. Men efter en kort stund blev det tyst och det hade blivit sken, och Rune kom tillbaka. Så efter det forsatte de att spåra med Ila och hon var lika duktig då som förut. Men älgen bara forsatte att gå och gå och till slut var klockan 23.00. Då åkte de hem, för att forsätta i morgon. Men tro inte att Ila skulle ge sig. Nej, hon skulle forsätta att spåra och det ville ju även tvåbeningarna helst av allt. Men det är inte det enklaste när de är kolsvart utomhus.

Som sagt skulle det bli en forsättning i går. Så en annan i jaktlaget hade Ila med sig för att de skulle spåra vart älgen har tagit vägen och se om han kunde avsluta det hela. Ila spårade och spårade i totalt 5 h. Men då de hade kommit vid en annan gräns ringde han till markägaren och undrade om han och Ila skulle forsätta eller om de själva ville ta över. Markägaren tyckte att han och Ila skulle forsätta att spåra. Så Ila satte igång igen med spårningen och spårade länge. Men till slut orkade inte Ila något mer. (Hon hade troligtvis redan gått över gränsen över vad hon klarar att spåra, gällande tiden.) Hon satt sig ner och orkade inte forsätta, vilket är mycket förståeligt! eftersom hon hade spårat i två dagar, ena gången i 6 h och andra i 5 h. Då ringde han till markägaren igen och sade att han får komma med någon hund som kan eftersök, allt för älgens bästa. Så nu får de i grannjaktlaget forsätta eftersom Ila är helt slut samt att det är på deras mark. Men vi har gjort allt vi kunnat!

Men jag måste säga det att Ila är enastående, (fast det är vår hund.) Att hon spårade älgen ena dagen från klockan 17.00 till 23.00. När de skulle åka hem skulle hon fortsätta. Inte nog med att spårade så länge hon hade även skällt även ståndskall på älgen. Andra dagen spårade hon älgen i 5 h. Och tänk vad viktigt det är att träna viltspår, ifall det blir sådana här situationer!
Tänk då på att endast 10 minuters spårning är lika krävande för hunden som att gå en rask promenad i 1 h.

Ila med udda 8-taggaren som hon spårade sig till på eftersök.

På tisdagsförmiddagen gick husse med Ila i band (p.g.a löp som sagt.) Det resulterade i att hon fick upp tre älgar som hon spårade klockrent och Ila spårade och spårade men efter ett att de hade gått ca 1 mil var de vid gränsen till grannmarken. Så de kunde inte forsätta. Men tro inte heller nu att hon skulle ge sig. Nej då, Ila skulle forstätta och det var nästintill omöjligt att få med sig henne. I bland är hon faktiskt rätt så envis, lilla damen!